Ääääntligen är jag tillbaks med ett filmbetyg, en hel film har vi lyckats se sen Ture kom till världen, och det blev denna:

En spännande film från början till slut, jag slår på stort och ger den 4,5 av 5!

Men håhåjajaa vad tiden går fort, det var visst ett tag sen jag skrev här igen...

Tid önskar jag att jag hade lite mer av, men man måste ju prioritera här i livet,och just nu prioriteras Ture (ja han kommer alltid att prioriteras som nr 1)

Efter allt krångel med lilla magen har vi hittat en ersättning som funkar bra för honom. Efter två måltider NAN var den lilla vanliga goa Ture tillbaks igen!

Igår var vi till BVC för att ta sprutor, en i vardera lår..det gillades INTE av Ture.

Inte alls, han skrek som en stucken gris, inte för att han var ledsen, utan för att han var arg som ett bi. 

Skriket höll i sig ut i väntrummet, inte förrän jag fick på honom ytterkläderna och snabbt ner i gamla kära vagnen lugnade han ner sig.

BVC tanten flinade lite och sa: -Oj, här finns det humör...

Och morsan tänkte: -Oj, hur ska det här bli i tonåren???

Idag har Ture varit på sitt allra bästa humör, skrattat och snackat och kråmat sig! Han vänder sig från mage till rygg så fort man lägger honom på mage nu, jag har försökt få ett bra kort när han ligger på mage, men vips så har han vänt på sig, och så flinar han lite pillimariskt varje gång han gör det!

Jag har kommit på att Ture har ett varannandagsyndrom, igår skrek han hela dagen (även innan sprutan), idag har han varit glad hela dagen...imorgon....

Ååååh nej, imorgon skriker han alltså hela dagen om han fortsätter som han gjort hittills...

Då blir det farmor och farfar som får vagga honom då, jag ska julpynta så då får Ture vara hemma hos dom...