...jag trodde att när förstoppningen väl hade släppt så skulle lilla gubben bli bra....men icke sa nicke.

Ture har plågats av magsmärtor i två veckor nu, han har skrikit konstant.

I morse när han startade skrikfesten kände jag bara: Näe nu får det vara nog, lillplutten måste ha hjälp, så här dåligt kan han inte få må.

Ringde BVC och som tur var hade de läkarmottagning idag och telefonsamtalet innan mig var ett återbud, perfekt!

Ture fick sig en fullständig läkarundersökning, inget verkade onormalt och magen var inte öm. Så länge han går upp i vikt och sover bra är det inget som är allvarligt, hans mage är helt enkelt inte utvecklad ännu.

Fick dock tips om att byta ersättning, nu provar vi NAN så får vi se om det blir bättre. Om det inte hjälper ska vi köpa komjölksfri ersättning på apoteket.

Hoppas hoppas vi slipper köpa den på apoteket för den var tydligen svindyr (och Ture är ju ett litet matvrak..)...

Det är så hemskt att se sitt barn ha så ont, och inte kan man hjälpa ett dugg heller. Sen blir man ju psykiskt trött själv också av att gå och vagga, vagga, vagga och höra det där hemska skriket hela dagar+att man mår dåligt av att se honom ha så ont...

Bra mör känner jag mig nu, räddningen är ju att Ture fortfarande sover hela nätter. Puh...

Folk säger att vid tre månader vänder det, jooo pyttsan för oss har det vänt till det sämre...