Idag åkte jag och Ture ut på stan för att "fönstershoppa" lite i brist på annat...

När vi skulle åka med bussen hem missade vi precis den, tio minuter innan nästa buss skulle gå.

Jag var hemskt kissnödig, men hade bara 3,50 i plånboken+att kortet inte fungerade i automaten.

Krisläge alltså, tog mig till Mingel & Bar för att tjuvlåna deras handikapptoalett fast det stod ett plakat på dörren: Toaletten är endast till för restaurangens gäster.

Jag blundade för skylten och smög in, är det nödläge så är det.

När mina behov var gjorda vred jag om låset och skulle knalla ut, men vad händer?

Låset på dörren går inte att få upp!

Jag vred och vred och vred, inget hände.

Jag tog till lite smärre våld, men inget hjälpte. Tillslut fick jag börja sparka på dörren för att någon skulle höra mig.

Inget hände och paniken steg...

Mitt i all panik kom jag på att jag var tvungen att lugna ner mig: "Ut kommer du alltid, frågan är bara när..."

Efter en 15 minuters bankande var det äntligen någon som drog i dörrhandtaget. Jag skyndade mig att ropa att jag inte kom ut, gå och hämta hjälp.

När hjälpen kom började dom fippla med någon nyckel på utsidan, men det gick inte.

-Vänta vi ska hämta en skruvmejsel...

Lite mer fippel, men ut kom vi inte.

-Vänta, vi ska hämta mer verktyg och skruva bort låset.

Efter 25 minuter inlåst på Mingel & Bars toalett kom vi då ut, jag en aning skamsen för att jag inte var gäst, men jag tror nog dom bara var glada att vi kom ut...)

Vi kilade iväg ut och fick ta en buss hem senare än beräknat, men tid är ju allt vi har! ;)

Nu fick låssmeden jobb på Mingel & Bar!

Idag hände det!

Jag blev satt i min vagn! Jag blev så lycklig så att jag studsade upp och ner!!! Äääääntligen skulle jag få gå ut och få lite luft!

Jag fick besöka farmor och farfar.

När vi skulle gå hem stannade morsan vid en plats med massa färgglada saker, hon tog mig ur vagnen och vips satt jag i nån mackapär som åkte fram och tillbaks.

Först var jag lite skeptisk, men när den där mackapären började röra sig mer var jag tvungen att gapskratta! Tjoohooo, det här var det roligaste jag gjort på länge!!!

 Morsan kallade oss kossor på grönbete!

Titta:

Lite fundersam.. (Observera det där skumma jag har på fötterna)

Åååh, härreguuu vad kul det var! (Observera mina tänder också...) /Ture

Nu har vi i stort sett varit instängda här hemma sen i tisdags förra veckan (med undantag från 1,5 timmes solning igår)

Känns som om att jag är fånge i mitt eget hem.

Stackars lilla Ture är fortfarande inte i form. Idag är han iallafall feberfri, men det märks knappt. Han är fortfarande kinkig och vill inte gärna äta. Det tyder väl på att han fortfarande inte är riktigt återställd, hostan och snuvan biter sig fast.

Om han är feberfri imorgon också tänker jag iallafall bege mig ut på en liten promenad med honom, lite frisk luft kanske gör honom gott!

Konstigt att det inte blivit något städat fast jag bara varit inne...hehe...

Fast iof sig har det inte varit så lätt med en sjuk Ture som inte sovit speciellt bra heller...

Igår kväll skulle vi titta på film.

Det var A:s tur att välja.

Valet föll på "Paranormal activity". När vi hade tittat en halvtimme hade inget hänt mer än att en dörr hade öppnats och stängts två ggr på natten utan förklaring. Jag gav upp, mer dravel än denna film får man leta efter. Det är förresten ingen film, mer en hemmagjord dokumentär.

Vi satte i "500 days of Summer" istället. Jag tänkte att det kan ju bara bli bättre. Vad händer? Ja värsta dravlet igen, det gick ta mig tusan inte att uthärda mer än 10 minuter.

Av med den filmen och i med "Up in the air" med George Clooney.

Tror ni det blev bättre? Nä, knappast, en riktigt seg historia som jag ändå kämpade mig igenom (A somnade inte helt otippat) jag ger den 1 av 5.

Ingen vidare filmkväll...

En film som kanske inte kommer upp i några otroliga höjder, men den var lite småkul och småtrevlig.

Jag ger den 3 av 5

Jag tänker inte sova.

Jag tänker inte äta.

Jag tänker bara hosta.

Idag lurade jag farsan att somna.

Han skulle söva mig, men sövde visst sig själv istället.

Farsan är hysterisk på att ge mig mat, han tjatar hela tiden på att jag äter så lite. Det kommer mat i käften min mun stup i kvarten. Det är väl inte så undra på att jag matvägrar, jag hinner ju inte bli ordentligt hungrig!

Nu har jag inte fått varit ut i min vagn sen i tisdags. Det skulle vara lite skönt att få lufta sig lite, men mina päron behagar fortsätta hålla mig i husarresten.

Jag är fortfarande sjuk säger dom.

Själv känner jag mig skapligt fräsch, förutom att det rinner i min näsa stup i kvarten, och att hostan gör så att jag vaknar stup i ett.

Det skulle vara roligt att göra något annat än att bara vara här hemma med samma grejer hela tiden.

Nu när jag har varit sjuk har jag fått pilla på mammas röda manick med knappar på som ringer ibland, men innan jag får pilla så måste jag tydligen ha nappen i munnen. Undrar varför?

Nåja, det kan jag väl ha, bara jag får pilla lite på den där roliga manicken!

Jag känner mig eländig, helt ur gängorna.

Jag hostar, känner mig svettig, är orkeslös och har lätt att ta till gråten.

Ändå har jag svårt att sova, den där hostan väcker mig hela tiden.

Jag får något uppstoppat i stjärten ibland, undrar vad det är???

Min polare Wilmer ligger på sjukhus. Han har något som heter RS-virus.

Det kanske är värre med han än med mig, stackars stackars han.

Men lite synd är det väl om mig också??

Nu måste jag ta en stödvila. /Ture

Sömnlösa nätter är frustrerande och tärande på psyket.

I natt har Ture begåvat oss med ännu en sömnlös natt.

Han har skrikit i omgångar hela natten, när man precis lyckats slumra till har han startat om.

Så fort han har hostat till lite så har han vaknat.

Jag får lite halvpanik av att inte få sova ordentligt, blir frustrerad och irriterad.

Ändå kan man ju inte bli arg på den lille mannen, han skriker ju för att något är fel.

Vad som är felet är ju ofta en gåta i sig själv att lösa, men oftast finns det inga lösningar på Tures sömnlösa nätter, enbart teorier på vad som kan vara felet.

Idag har han haft en dag med lite feber, lite hosta, lite rinn i näsan och en tand som precis är på väg att spricka igenom...

Är febern då en förkylning eller enbart pga tanden? Ja, vad vet man???

Nä, nu får den lille unge herren börja prata så han kan tala om vad som är felet!

Känner på mig att vi får ännu en sömnlös natt, kvällssovandet har ju börjat med några gångers skrik redan nu...

Bara att bita ihop...