Sömnlösa nätter är frustrerande och tärande på psyket.

I natt har Ture begåvat oss med ännu en sömnlös natt.

Han har skrikit i omgångar hela natten, när man precis lyckats slumra till har han startat om.

Så fort han har hostat till lite så har han vaknat.

Jag får lite halvpanik av att inte få sova ordentligt, blir frustrerad och irriterad.

Ändå kan man ju inte bli arg på den lille mannen, han skriker ju för att något är fel.

Vad som är felet är ju ofta en gåta i sig själv att lösa, men oftast finns det inga lösningar på Tures sömnlösa nätter, enbart teorier på vad som kan vara felet.

Idag har han haft en dag med lite feber, lite hosta, lite rinn i näsan och en tand som precis är på väg att spricka igenom...

Är febern då en förkylning eller enbart pga tanden? Ja, vad vet man???

Nä, nu får den lille unge herren börja prata så han kan tala om vad som är felet!

Känner på mig att vi får ännu en sömnlös natt, kvällssovandet har ju börjat med några gångers skrik redan nu...

Bara att bita ihop...