En uppdatering är väl på sin plats nu.

På senare tid har jag gått och blivit den försörjande i familjen.

Det innebär JOBB JOBB JOBB JOBB....

En omställning som varit påfrestande.

Jobbigt att vara från Ture hela dagar, vi hade ju liksom växt ihop han och jag.

Tänk er själva, det borde inte vara lagligt att sära på siamesiska tvillingar ;)

Nåja, nu växer Ture ihop med sin farsgubbe fram till slutet på januari.

Än så länge vet jag ju att han har det bra, men tanken på att han så småningom ska växa ihop med sina förskolefröknar känns oroväckande.

Vi vill ju ha honom för oss själva!

Men håhåjajaa vad tiden går fort, det var visst ett tag sen jag skrev här igen...

Tid önskar jag att jag hade lite mer av, men man måste ju prioritera här i livet,och just nu prioriteras Ture (ja han kommer alltid att prioriteras som nr 1)

Efter allt krångel med lilla magen har vi hittat en ersättning som funkar bra för honom. Efter två måltider NAN var den lilla vanliga goa Ture tillbaks igen!

Igår var vi till BVC för att ta sprutor, en i vardera lår..det gillades INTE av Ture.

Inte alls, han skrek som en stucken gris, inte för att han var ledsen, utan för att han var arg som ett bi. 

Skriket höll i sig ut i väntrummet, inte förrän jag fick på honom ytterkläderna och snabbt ner i gamla kära vagnen lugnade han ner sig.

BVC tanten flinade lite och sa: -Oj, här finns det humör...

Och morsan tänkte: -Oj, hur ska det här bli i tonåren???

Idag har Ture varit på sitt allra bästa humör, skrattat och snackat och kråmat sig! Han vänder sig från mage till rygg så fort man lägger honom på mage nu, jag har försökt få ett bra kort när han ligger på mage, men vips så har han vänt på sig, och så flinar han lite pillimariskt varje gång han gör det!

Jag har kommit på att Ture har ett varannandagsyndrom, igår skrek han hela dagen (även innan sprutan), idag har han varit glad hela dagen...imorgon....

Ååååh nej, imorgon skriker han alltså hela dagen om han fortsätter som han gjort hittills...

Då blir det farmor och farfar som får vagga honom då, jag ska julpynta så då får Ture vara hemma hos dom...

...jag trodde att när förstoppningen väl hade släppt så skulle lilla gubben bli bra....men icke sa nicke.

Ture har plågats av magsmärtor i två veckor nu, han har skrikit konstant.

I morse när han startade skrikfesten kände jag bara: Näe nu får det vara nog, lillplutten måste ha hjälp, så här dåligt kan han inte få må.

Ringde BVC och som tur var hade de läkarmottagning idag och telefonsamtalet innan mig var ett återbud, perfekt!

Ture fick sig en fullständig läkarundersökning, inget verkade onormalt och magen var inte öm. Så länge han går upp i vikt och sover bra är det inget som är allvarligt, hans mage är helt enkelt inte utvecklad ännu.

Fick dock tips om att byta ersättning, nu provar vi NAN så får vi se om det blir bättre. Om det inte hjälper ska vi köpa komjölksfri ersättning på apoteket.

Hoppas hoppas vi slipper köpa den på apoteket för den var tydligen svindyr (och Ture är ju ett litet matvrak..)...

Det är så hemskt att se sitt barn ha så ont, och inte kan man hjälpa ett dugg heller. Sen blir man ju psykiskt trött själv också av att gå och vagga, vagga, vagga och höra det där hemska skriket hela dagar+att man mår dåligt av att se honom ha så ont...

Bra mör känner jag mig nu, räddningen är ju att Ture fortfarande sover hela nätter. Puh...

Folk säger att vid tre månader vänder det, jooo pyttsan för oss har det vänt till det sämre...

Den här veckan har jag verkligen fått erfara hur det känns att vara maktlös..

Lilla stackars Ture har blivit förstoppad, han har vridit sig i magplågor, skrikit, gråtit och försökt trycka ut bajset.

Inget har hjälpt, och stackars lilleman har nog varit lite orolig själv, han har bara velat varit nära oss hela tiden, så fort man satt honom i babysittern eller någon annanstans så har han skrikit. Man kan säga att han växt fast vid mig...

På nätterna har lillplutten vaknat i magplågor en gång i timmen.

Mammsen grinade ikapp med Ture en eftermiddag när han skrek och skrek och skrek och vred sig i plågor, inget kunde jag göra för att få ut det eller för att lindra något...

Vi provade allt, varmt bad, reta ändtarmen, vatten, massage osv...

Nu har Ture fått medicin och blir sakteliga sig själv igen, hoppas inte detta händer igen...

Idag var vi till BVC för "invägning", vi har ju tyckt att Ture har växt som bara den på sistone, men att han skulle ha gått upp 8 hg, det hade jag aldrig kunnat drömma om! Hela 5,1 kg väger matvraket/tjockisen nu!

Tänk om jag kunde bli lika glad när jag själv går upp i vikt...då är det tyvärr helt tvärtom.

Undrar just när jag ska komma ner i matchvikten igen?

Fyra kilo kvar, men helst vill jag gå ner 6 kilo eftersom jag redan innan graviditeten tyckte att jag var lite väl "trivseltjock". 

Hoppas att jag kan gå ner lite i vikt av att vara ute och promenixa med vagnen, för jag orkar verkligen inte börja hålla igen och svälta...

Här kommer nya bilder på "tjockisen":

I somras när A:s kusinbarn på 7 år pratade om att hennes storasyster låg och rävsov på äkta hälsingemål, då förstod jag ingenting. Rävsova??? Vad sjutton är det?? Hade aldrig någonsin hört uttrycket.

Sjuåringen fick då förklara för mig att när man sover räv då låtsassover man..

Jaja, tänkte jag, det måste vara ett hälsingeuttryck.

För någon vecka sen läste jag Alex Schulmans blogg. Där skriver han om sin dotter Charlie när hon rävsover!

Är det bara jag som har missat uttrycket rävsova i alla år jag levt?

En som är mästare på att rävsova är även Ture. Man tror att han sover som en stock, men när han läggs i sin egen säng då tittar han upp med ett tjut!

Så här ser Ture ut när han rävsover...

Det händer så mkt i veckorna så jag har sällan tid att skriva här!

Jag och Ture är ute på äventyr nästan varje dag, alltid är det nån vi hälsar på, eller nån tid vi har att passa någonstans.

Apropå tider...det är verkligen en möda att passa tider med småbarn...

Det blir aldrig som jag har planerat i förväg...

Det händer alltid nåt som gör att mina tidsplaner krossas i tusen bitar...

Typ: Oj, Ture blir dödshungrig och skriker febrilt, eller oj, Ture bajsar, Ture spyr etc etc...

Nej, passa tider vill jag helst undvika nu, men det är inte det lättaste att undvika det alla gånger!

Sovtiderna på dagarna vet man aldrig heller hur de blir, sover han 5 minuter idag, eller sover han två timmar??? Startar jag ett tidskrävande projekt, ja då vaknar han självklart redan efter 5 minuter, och när jag tänker: Ingen idé att starta nåt för han vaknar väl snart, då kan han sova i evigheter...

Ikväll riktar vi in oss på Brynäsmatch igen och hoppas på att Tures skrikfest inte blir som de två senaste kvällarna, då han skrikit i stort sett oavbrutet från kl 20:00-ca. 23:30 (med vissa matpauser).

Han har ju varit rätt lugn på kvällarna en period, men denna vecka har bakslaget kommit...

Jaha, och här var det längesen jag tittade in och skrev igen!

Livet är fortfarande mycket hektiskt.

Vår lille man är ständigt hungrig fast han får massor av ersättning.

300 gram hade han gått upp på en vecka igår när vi var till BVC! Nu kan man lugna ner sig över vikten iallafall, ersättningen verkar göra susen för vikten!

Jag har sammanlagt lagat mat två ggr sen vi kom hem från BB, resten av gångerna har det blivit utemat, så ni kan väl just föreställa er hur feta vi kommer att bli inom kort.

Så fort det blivit någon ordning på den lilles skrikande efter mat så lovar jag att skärpa till mig och laga mat lite oftare!

Allt är ju verkligen inte negativt heller, även fast det kanske låter så här på bloggen...

Fast det är hemskt jobbigt så är det värt allt det jobbiga!

Världens goaste lilla Ture har vi när han vissa stunder (en kvart eller så) faktiskt kan vara ganska lugn och ligga och titta lite!

Igår lade han av det första leendet, och guuud så söt han var!

Han har börjat lyssna och titta mer på oss när vi pratar med honom.

Det händer grejer rätt snabbt har jag märkt!

Han äääälskar att kissa så fort blöjan åker av. Han kissar på kläderna, skötbordet, och igår tom. i sin egen mun..Det fattas bara nu att morsan och farsan får sig en kissdusch...

Idag satt han en liten stund i babysittern och var riktigt nöjd. Babygymmet kan roa honom en liten stund också.

Bärselen passar inte herrn längre, det var kanske bara nyhetens behag. Får prova när han blivit lite större igen.

Så mycket mer har jag inte att berätta här på bloggen, jag är ju liksom mitt i den mest hektiska perioden nu.

Så småningom kanske jag får tid att göra annat också! Nåja, sporten hinner jag med skapligt, och IDOL!

Premiär för Brynäs ikväll, synd att det krockar med GIF-matchen och barnklädespartyt jag ska på ikväll..

Har jag tur hinner jag se nån period/halvlek.