Nu är vi skyddade mot den där hemska nöffnöffsjukan också!

Vi tog en chansning och åkte dit i lördags för att ta sprutan, fast det inte var vår åldersgrupp.

Vi välkomnades så hjärtligt, för de hade inget att göra...

Vilken tur då! Jag kände inte ens sticket av sprutan, när han som tog sprutan sa klart, då fattade jag knappt att han tagit den på mig!

En halvtimme efter sprutan fick jag en dundrande huvudvärk, den gick dock över på en halv dag!

Nu känner jag bara en aning ömhet i armen!

Igår såg vi en film till (eller om sanningen ska fram så började vi titta på den i lördags, men orkade inte titta klart för vi blev så trötta)

Filmen som sågs:

Om jag skulle sätta betyg efter hur filmen är jämfört med boken skulle jag nog inte sätta ett så högt betyg.

För den som inte läst boken måste denna film vara ganska rörig och svår att hänga med i alla karaktärer(vem är vem?)

Sen är det ju så himla mkt handling som faller bort i filmen...

Men för att vara en film var den dock rätt ok och får betyget 3 av 5.

Ääääntligen är jag tillbaks med ett filmbetyg, en hel film har vi lyckats se sen Ture kom till världen, och det blev denna:

En spännande film från början till slut, jag slår på stort och ger den 4,5 av 5!

Men håhåjajaa vad tiden går fort, det var visst ett tag sen jag skrev här igen...

Tid önskar jag att jag hade lite mer av, men man måste ju prioritera här i livet,och just nu prioriteras Ture (ja han kommer alltid att prioriteras som nr 1)

Efter allt krångel med lilla magen har vi hittat en ersättning som funkar bra för honom. Efter två måltider NAN var den lilla vanliga goa Ture tillbaks igen!

Igår var vi till BVC för att ta sprutor, en i vardera lår..det gillades INTE av Ture.

Inte alls, han skrek som en stucken gris, inte för att han var ledsen, utan för att han var arg som ett bi. 

Skriket höll i sig ut i väntrummet, inte förrän jag fick på honom ytterkläderna och snabbt ner i gamla kära vagnen lugnade han ner sig.

BVC tanten flinade lite och sa: -Oj, här finns det humör...

Och morsan tänkte: -Oj, hur ska det här bli i tonåren???

Idag har Ture varit på sitt allra bästa humör, skrattat och snackat och kråmat sig! Han vänder sig från mage till rygg så fort man lägger honom på mage nu, jag har försökt få ett bra kort när han ligger på mage, men vips så har han vänt på sig, och så flinar han lite pillimariskt varje gång han gör det!

Jag har kommit på att Ture har ett varannandagsyndrom, igår skrek han hela dagen (även innan sprutan), idag har han varit glad hela dagen...imorgon....

Ååååh nej, imorgon skriker han alltså hela dagen om han fortsätter som han gjort hittills...

Då blir det farmor och farfar som får vagga honom då, jag ska julpynta så då får Ture vara hemma hos dom...

...jag trodde att när förstoppningen väl hade släppt så skulle lilla gubben bli bra....men icke sa nicke.

Ture har plågats av magsmärtor i två veckor nu, han har skrikit konstant.

I morse när han startade skrikfesten kände jag bara: Näe nu får det vara nog, lillplutten måste ha hjälp, så här dåligt kan han inte få må.

Ringde BVC och som tur var hade de läkarmottagning idag och telefonsamtalet innan mig var ett återbud, perfekt!

Ture fick sig en fullständig läkarundersökning, inget verkade onormalt och magen var inte öm. Så länge han går upp i vikt och sover bra är det inget som är allvarligt, hans mage är helt enkelt inte utvecklad ännu.

Fick dock tips om att byta ersättning, nu provar vi NAN så får vi se om det blir bättre. Om det inte hjälper ska vi köpa komjölksfri ersättning på apoteket.

Hoppas hoppas vi slipper köpa den på apoteket för den var tydligen svindyr (och Ture är ju ett litet matvrak..)...

Det är så hemskt att se sitt barn ha så ont, och inte kan man hjälpa ett dugg heller. Sen blir man ju psykiskt trött själv också av att gå och vagga, vagga, vagga och höra det där hemska skriket hela dagar+att man mår dåligt av att se honom ha så ont...

Bra mör känner jag mig nu, räddningen är ju att Ture fortfarande sover hela nätter. Puh...

Folk säger att vid tre månader vänder det, jooo pyttsan för oss har det vänt till det sämre...

Idag var vi på Gävletravet på V75.

Jag hade ju tänkt mig att vi skulle dra in jackpotten på 50 miljoner idag, men i vanlig ordning gick man från travet ännu fattigare än innan.

Sex rätt lyckades vi klämma in på V75:an iallafall, men utdelningen blev kass 182 spänn+ lite femmor...(det var ju synd att inte Järvsöfaks vann, då hade vi haft 7 rätt...)

Det delat på 5 personer blir ju inte ens insatsen tillbaks, så vi får väl spela för pengarna nästa vecka också då!

Kanske drar vi in storvinsten då????

Den här veckan har jag verkligen fått erfara hur det känns att vara maktlös..

Lilla stackars Ture har blivit förstoppad, han har vridit sig i magplågor, skrikit, gråtit och försökt trycka ut bajset.

Inget har hjälpt, och stackars lilleman har nog varit lite orolig själv, han har bara velat varit nära oss hela tiden, så fort man satt honom i babysittern eller någon annanstans så har han skrikit. Man kan säga att han växt fast vid mig...

På nätterna har lillplutten vaknat i magplågor en gång i timmen.

Mammsen grinade ikapp med Ture en eftermiddag när han skrek och skrek och skrek och vred sig i plågor, inget kunde jag göra för att få ut det eller för att lindra något...

Vi provade allt, varmt bad, reta ändtarmen, vatten, massage osv...

Nu har Ture fått medicin och blir sakteliga sig själv igen, hoppas inte detta händer igen...

Jag ska från och med nu bojkotta MAX.

Igår åt jag ett Nuggetsmål på MAX, någon minut efter målet startade magen att må hemskt dåligt, inga detaljer ges här.

Usch. Jag mår tjyvens fortfarande idag, känns fortfarande som om att jag skulle behöva spy.

Till saken hör att jag minns att jag blev dålig förra gången jag åt det där Nuggetsmålet också (ja, inte lika risig som denna gången men nästan)

Jag kanske ska börja med att bara bojkotta Nuggetsmålet???