Jag har haft en hemsk vattenskräck så länge jag kan minnas.

Jag skrek som en besatt varje gång morsan och farsan skulle lägga mig i den där badbaljan:

Min vattenskräck har inte gått över, jag har fortsatt att skrika eller visa mitt missnöje så fort det blivit dags för att ta ett bad.

Första gången jag skulle bada ute i min lilla pool såg det ut så här:

Jag ville bara ur den där hemska poolen.

Efter en stund började något att hända, jag upptäckte att det svalkade skönt om stjärten.

Nja det var inte så tokigt ändå, jag satt där lite halvt panikslagen och åt på min hink:

Andra gången jag satt i min pool upptäckte jag att det var riktigt kul att plaska lite försiktigt med händerna, och så småningom blev jag rätt blöt:

Riktigt kul lär jag faktiskt erkänna att det var!

Sen jag upptäckte att det här med bad inte är så farligt, har jag varit och badat i Furuviks pool, i havet, i sjön och i kusinernas pool.

Hos kusinerna fanns det en rolig grej som jag kunde sitta och flyta runt i:

Jag har även varit med farsan, morsan och farsans kusin Hanna och badat på ett ställe som heter Fjärran höjder.

När det kom en liten regndroppe sprang de in med mig på momangen och därinne fanns det mycket roliga grejer, bla en vattenrutschkana som jag gillade skarpt:

Jag har blivit less på de där badblöjorna de alltid sätter på mig, nu när jag faktiskt lärt mig att det är kul att bada har jag krävt att få badkläder!

Morsan och farsan inhandlade snabbt ett par badshorts och ett par badbyxor åt mig när vi var i Stockholm för att jag inte skulle börja vägra bad igen!

Det gäller att ställa krav! /Ture