Tro´t eller ej, men jag har redan hunnit läsa ut en till bok!

Denna gång har jag läst "Tröstaren" av Karin Wahlberg.

Bokens handling i korthet (jag erkänner att jag kopierat baksidan av boken, den var så rörig att recensera...):

En kvinna blir nedskjuten en sen kväll.
Veronika har jouren och opererar till synes framgångsrikt den skadade.

Men bara några dagar efter att hon blivit opererad hittas kvinnan död i sin sjukhussäng, trots att hon repat sig så bra att hon är helt utom fara. 

En kvinna vandrar hemåt i natten efter en trevlig kväll med sina närmaste väninnor. Hon tänker med vemod på hur värdinnan stolt förevisat nytagna kort på barnbarnen. Mormor kommer hon själv inte att bli, hon och hennes man har det visserligen bra tillsammans men den stora villan fylldes aldrig av glada barnaskratt, leriga overaller och legobyggen.
blir en kvinna besinningslöst nedskjuten en sen kväll i det fridfulla Oskarshamn.

Veronika har jouren och opererar till synes framgångsrikt den skadade. Men bara några timmar efter att hon lämnat intensiven hittas kvinnan död i sin sjukhussäng.
Kan Veronika ha gjort en felbedömning som kostat en människa livet, eller ligger det något betydligt mer bestialiskt bakom kvinnans död?

En kvinna vandrar hemåt i natten efter en trevlig kväll med sina närmaste väninnor. Hon tänker med vemod på hur värdinnan stolt förevisat nytagna kort på barnbarnen. Mormor kommer hon själv inte att bli, hon och hennes man har det visserligen bra tillsammans men den stora villan fylldes aldrig av glada barnaskratt, leriga overaller och legobyggen.
Plötsligt hör hon ett märkligt ljud inne bland skuggorna på kyrkogården. Det låter precis som om någon jämrar sig! När hon tar upp mobilen för att kalla på hjälp tornar en gestalt upp sig framför henne och hon känner en brännande smärta i magtrakten. Så blir allt mörkt.
Men den skjutna kvinnan dör inte. Hon opereras framgångsrikt av Veronika Lundborg, gift med kriminalkommissarie Claes Claesson, och kan snart både förhöras och flyttas från intensiven till en vanlig avdelning, även om hennes make protesterar högljutt mot det senare.
Och frågan är om han har rätt, för bara ett par timmar senare hittar en undersköterska den skottskadade kvinnan död i sjuksängen.

Hur kan det vara möjligt? Och hur ska Veronika klara pressen från såväl den nyblivne änklingen som anmäler henne till Sjukvårdens Hälso- och ansvarsnämnd, oron för hennes vuxna dotter Cecilia som fortfarande vårdas för den hjärnskada hon ådrog sig vid ett brutalt överfall, och det faktum att hon just upptäckt att hon är gravid igen, vid fyrtiosex års ålder?

Det blir Claessons kollega Louise Jasinski som får leda utredningen av dödsfallet eftersom Claes är jävig. Själv har han dessutom fullt upp med att jonglera vardagen. Dottern Klara har precis börjat på dagis och ett nytt, mycket mediahaussat fall tar all övrig tid i anspråk. Det är den unge polismannen Peter Berg som en morgon hittar en papplåda på parkeringsplatsen bakom polishuset. En papplåda med ett spädbarn i. 
När hon tar upp mobilen för att kalla på hjälp tornar en gestalt upp sig framför henne och hon känner en brännande smärta i magtrakten. Så blir allt mörkt.
Men den skjutna kvinnan dör inte. Hon opereras framgångsrikt av Veronika Lundborg, gift med kriminalkommissarie Claes Claesson, och kan snart både förhöras och flyttas från intensiven till en vanlig avdelning, även om hennes make protesterar högljutt mot det senare.
Och frågan är om han har rätt, för bara ett par timmar senare hittar en undersköterska den skottskadade kvinnan död i sjuksängen.

Hur kan det vara möjligt? Och hur ska Veronika klara pressen från såväl den nyblivne änklingen som anmäler henne till Sjukvårdens Hälso- och ansvarsnämnd, oron för hennes vuxna dotter Cecilia som fortfarande vårdas för den hjärnskada hon ådrog sig vid ett brutalt överfall, och det faktum att hon just upptäckt att hon är gravid igen, vid fyrtiosex års ålder?

Det blir Claessons kollega Louise Jasinski som får leda utredningen av dödsfallet eftersom Claes är jävig. Själv har han dessutom fullt upp med att jonglera vardagen. Dottern Klara har precis börjat på dagis och ett nytt, mycket mediahaussat fall tar all övrig tid i anspråk. Det är den unge polismannen Peter Berg som en morgon hittar en papplåda på parkeringsplatsen bakom polishuset. En papplåda med ett spädbarn i.

Betyg: 7 av 10

Idag kan jag berätta om hemligheten jag hade igår.

A:s kusin Hanna har varit på vift ute i stora vida världen sen i oktober (Ryssland, Kina, Bali, Australien...mm.)

Hon har varit så efterlängtad av sina föräldrar (A.s moster med man) och de har inte gjort annat än att prata och planerat för hennes hemkomst, den 18 maj...Trodde dom ja...

Bara jag och A har vetat det verkliga hemkomst datumet, den 19 mars!

Allt var planerat i detalj, jag hämtade Hanna på stan på min lunchrast, vi åkte till Bomhus för att överraska mamma Eva på hennes jobb (för övrigt samma skola som A jobbar på)

Väl i Bomhus höll Anders koll på vart mamma Eva befann sig, nästa moment var nämligen att smuggla in Hanna i ett skafferi på skolan, utan att mamma skulle märka det.

A ringde och bad oss att inte köra ända fram till skolan eftersom mamman stod nära ett fönster ut mot parkeringen och pratade med en kollega.

Efter 5 minuters väntan var kusten klar, då en annan kollega hade skickat iväg mamma Eva till kopieringsrummet för att kopiera (nödlögn).

Vi sprang in på skolan och gömde in Hanna i skafferiet.

När Hannas mamma kom tillbaks från kopieringen, fick hon veta att det var ngt konstigt som luktade i skafferiet. Kom och lukta du också, vad är det som luktar????

Intet ont anande kliver hon i skafferiet och där står Hanna!

Inte öga var torrt...inte mina heller...tårmild som jag är numera...

Jag hade iallafall rustat mig med vattenfast mascara i morse!

Härlig present va?