En aniiing hektiskt har jag det för tillfället.

En viss liten Ture underhåller mig varenda minut om dygnet (nästan).

Han har sina skrikperioder exakt heeela kvällar, inget annat än bröstet hjälper. Igår ammade jag så att jag hade en vattenblåsa på bröstet. Aaaajjjj, vad ont.

På dagarna kan ahn bara sova i en rullande vagn, så fort vi kommer hem och vagnen blir still så vaknar han och självklart börjar han att skrika efter käk...

Jag går till och med på toa bärandes på Ture i famnen. Duscha är inte att tänka på förrän Anders kommer hem efter jobbet.

Nu kanske ni förstår varför det inte blir så mkt uppdateringar här på bloggen...

Ture är trots allt världens goaste lilla näpna unge, han är värd sömnbristen och all uppmärksamhet (fastän att jag längtar efter en halvtimmes "ledigt" emellanåt...)