Idag när Ture hade vaknat så var han som för det mesta lite kinkig.

Det brukar passa bra att läsa några böcker då, eftersom han blir lugn och nöjd av det.

Jag satte Ture i soffhörnet, och mig själv framför Ture för att sträcka mgi efter några böcker som låg under vardagsrumsbordet. Tyckte i min enfald att Ture satt skyddad där bakom min rygg....

Det tog mig några sekunder att sträcka mig efter böckerna, och under de sekundrarna sa det bara PANG...så låg stackars lilla Ture på golvet.

Han rör sig hypersnabbt nu, han hade tagit sig från sidan istället och ner i golvet.

Han låg där på mage och de där få sekundrarna innan han skrek var hemska. Jag hann tänka: Åh nej nu har han brutit nacken.

Han skrek som en mistlur och när jag fångat upp honom i min famn blödde han ur munnen ganska mycket.

Det svartnade nästan för mina ögon, paniken växte och jag bara tänkte, hjälp jag ringer 112...

Jag mobiliserade alla mina krafter på att först lugna ner honom, badda i munnen för att se hur det såg ut. Han hade ett sår mellan framtänderna. Jag fick stopp på blodflödet och Ture lugnade ner sig i min famn med nappen i munnen. Vaggade honom en stund och sen blev han som vanligt igen.

Fick syn på ett litet blåmärke i pannan också+att det kom lite näsblod ur ena näsborren.

Efter att allt detta var gjort kom nästa utmaning...ringa den orolige farsan och berätta för honom utan att han skulle bli förtvivlad.

Det förlöpte bra och Ture sprang runt i sin gåstol, sen var det bara att ringa tandläkaren.

Vi fick ingen tandläkartid, dom sa att dom ändå inte kunna göra ngt. Vi skulle bara hålla koll på om det skulle bli en varböld eller ngn missfärgad tand och att vi skulle anmäla skadan till försäkringsbolaget i händelse av framtida men.

Anmälde skadan till försäkringsbolaget, sen var jag helt utpumpad...

Hjärtat dunkade, oron rörde om i magen och det dåliga samvetet och känslan av att vara en slarver till morsa gjorde sig påmind....Stackars stackars Turegubben...

Jag var så slut så jag fick lov att gå och lägga mig efter två timmar när det var dax för Ture att knoppa in för en eftermiddagslur...

Det här var då det värsta jag varit med om i hela mitt liv, och det hemska är att olyckan kommer säkert vara framme många fler gånger i hans liv.

Tur att allting förlöpte väl denna gång!