Tjoooohooooo, jag å spränghuvudvärken klarade av att springa Vårrusets 5 kilometrar! Vi tog varann i hand och kutade loss, till och emd så att vi kände att vi hade ork i slutet för att sätta in en spurt! Inte illa va?

Nu måste jag försöka till att detta Vårrus inte är slutet på min joggträning (som det oftast blir) utan att det är början på nåt!!!

Jag är öm som få i nacke och mellan skuldror, och jag måste erkänna det, spänningshuvudvärken jag gått hand i hand med dygnet runt denna vecka beror på stress....jag har ju inte haft några jättestress-symptom sen i höstas, så jag har liksom nästan glömt bort hur hemska dom kan vara när dom sätter in....

Idag har jag slängt i mig 6 Treo, men ingen har hjälpt...var nästan på väg att stanna hemma redan imorse, men hasade iväg till jobbet iallafall...

Hade tänkt att jag kanske skulle gå hem efter lunch, men då tyckte jag liksom att jag kunde lida några timmar till...Imorgon ska jag på Upptäcktsresan (kurs) hela dagen...då härdar jag ut eftersom jag kan sitta i godan ro och lyssna hela dagen....på kvällen 17:30-20:30 ska jag på föreläsning på stan... är det så att huvudvärken är lika intensiv som idag, då går jag baske mig hem en timme tidigare från kursen och sjukskriver mig på fredag, nån måtta får det vara....hälsan måste ju ändå gå först....men det är liksom sällan man tänker så....

Usch vilka trökiga bloggar det blir denna vecka...bara tjat å gnat om huvudvärken...men det är ju liksom den min vardag kretsar kring denna vecka jö...ska försöka få till en roligare bloggvecka nästa vecka....(så lämna mig inte i sticket)!

Jag och spänningshuvudvärken ska ut på stan och rusa ikväll också, jag känner mig väl inte någe vidare upplagd för det nu med min huvudvärk, menmen har jag tur kanske den försvinner av lite motion???

Motion och motion, min kondition är nog inte vad den borde vara iår heller, men kanske kanske jag kan hanka mig igenom de där 5 kilometrarna småjoggandes och flåsandes....jag skulle bli mkt nöjd om så vore fallet...

Nu ska jag lägga mig med vetekudden och en Treo (mina bästa vänner) en stund.....

Jag önskar faktiskt att jag fick slippa Vårrusa ikväll, menmen nu när man för första gången till och med blivit bjuden av jobbet på avgiften så känner man ju en sorts pliktkänsla också...

Snälla snälla elaka spänningshuvuvärk, kan du försvinna? Tycker du inte att du varit hos mig tillräckligt länge nu??? Gillar du mig så mkt så att du prompt måste stanna hos mig i fleraflera dagar???? Du vet, jag orkar knappt jobba, tålamodet tryter, och jag känner att jag inte kan sjukskriva mig, för jag är inte riktigt "sjuk"....Snälla kan du försvinna tills imorgon iallafall???