Den 24 februari 2006 åkte jag längdskidor sist.

Är hon inte klok tänker ni väl nu, hur kan hon komma ihåg det???

Jooo, mina skidor var nämligen märkta från Kortvasan med detta datum, efter det har jag inte åkt en meter med skidorna...

Idag var det iallafall dags att damma fram skidorna, valla och leta på skidkläderna.

Igår letade jag vallapåsen, den dök upp när jag skulle leta efter pjäxorna...längst ner i en påse med A:s pjäxor låg den!

Till sist fick jag iallafall ihop en komplett skidåkningsuniform.

Då var det bara att testa åkformen kvar.

Jessica tog täten och jag följde riktigt bra hela tiden, förutom när det blev nerförsbackar för så hade hon ett makalöst glid. Jag kompenserade med att ha lite bättre fäste än henne så vid uppförsluten tog jag igen försprånget skapligt.

Ett varv runt slingan avklarades ganska lätt (2,5 km), vi begav oss ut på ett andra varv och det gick också galant.

Det tredje varvet gick också över förväntan med tanke på att jag redan efter första varvet hade ont i armarna (armstyrkan brast skidåkningen rejält i...)

När vi hade åkt tredje varvet kände jag att jag hade krafter kvar för ett till varv, men jag stoppade där för att skona kroppen lite.

Man måste ju tänka lite på träningsvärken som kommer efter också...

7,5 km var helt klart långt över förväntan!

Nu har jag fått blodad tand och tänker bege mig ut och åka i Gävleskogarna också, synd bara att jag glömde pjäxorna hemma i Hofors.

När jag kom hem till mamma och pappa efter skidturen behövde Ture sova, så jag och mamma tog en promenad till Röda korsets loppis, och sen till Stallkahallens värdelösa loppis.

Snacka om att jag fått en överdos av motion idag!

Dagens fundering: Vad är bäst egentligen, att ha bra fäste, eller att ha bra glid???

Naturligtvis är det optimala att ha både och, men om man bara får välja det ena, vad ska man välja då???  Jag tror nog nästan att jag skulle välja glid...